Smärtrehab

Ja, nu har jag äntligen fått börja på smärtrehab! Det är verkligen fantastiskt med trevliga deltagare och underbar personal!

Nu har jag påbörjat den åtta veckor långa första delen av kursen vilket innebär att jag är där tre dagar i veckan; måndag, tisdag och torsdag från 8.45 till 12.15. Kan tyckas att det inte är så mycket men det är så intensivt att jag är helt slut när jag kommer därifrån och det slutar oftast med att jag somnar. Under onsdagen har vi en hemuppgift som vi ägnar oss åt och på fredagen är vi lediga för att bearbeta allt vi lärt oss. Alla var överens om att den lediga onsdagen var välbehövlig för jag tror ingen av oss hade orkat åka dit en tredje dag i rad, verkade som om nästan alla hade spenderat onsdagen sovandes och det behövdes verkligen!

Det är så otroligt skönt att träffa folk som verkligen förstår hur det känns! Min familj och mina vänner har varit ett ofantligt stöd men det går inte riktigt förstå om man inte varit i samma situation, inte ens personalen på smärtrehab har förstahandssyn på det hela. De har dock träffat så många människor i samma situation att de vet ändå lite och föreläsningarna vi har är väldigt bra och väldigt klockrena. Det känns nästan som om de tagit orden direkt ur mitt huvud!

Vi får träna på en massa saker. Vi har föreläsningar, träning och mindfulness och personalen består av allt från läkare till psykologer till arbetsterapeuter och sjukgymnaster som alla hela tiden poängterar att de finns där för att hjälpa och stötta oss men det största lasset drar vi själva. Allting vi gör anpassas dock efter oss. Idag hade vi ett pass i bk (basal kroppskännedom) som är en väldigt skonsam träning för kroppen och görs helt på ens egna villkor. Egentligen skulle vi under passet ha tränat i stående och gående men då hon la märke till hur trötta alla var så ändrade hon planen och vi fick träna liggandes på mattor med kuddar under huvudet, påminde lite om tuppluren på dagis!

Alla var verkligen slut idag. Vi är inne på första dagen i andra veckan och helgens vila räckte inte för att vila ut efter förra veckan som var väldigt tuff. Jag är helt slut både psykiskt och fysiskt men det är så värt det!

1 år idag!

För exakt ett år sedan, den 9 april 2014, opererades jag och plockade bort min käkdisk på vänstra sidan, eller, det som var kvar av den iallafall. Nu, ett år senare, är vänstersidan mer eller mindre okej igen, förutom vissa fantomsmärtor som blommar upp då och då är det helt okej! Dags för högra sidan att bli fixad också nu, vi har satt in vissa behandlingar i form av bettskena och smärtrehab och håller tummarna för att vi slipper plocka bort den disken också!!

Kram på er!

Då: 14 mm gapförmåga...

Nu: Ca 35 mm, vilket är mer än en fördubbling! Tillslut hoppas vi hamna på 40 mm, det är målet! (Vet att linjalen på bilden är lite skev, men det är inte lätt att ta sådana bilder nu när jag kan gapa, så man får helt enkelt räkna lite ;-))

Lite mör efter operationen var jag allt, tacka vet jag kylmask!!

Lerpelle till häst...

 Ett enkelt knep för alla hästägare såhär i vårtider och har fällande hästar, vilket alla har vid den här tiden, är att helt enkelt ta av täcket (så länge man har en häst som klarar att vara utan täcke..). Effektivt och smidigt och det mesta fällhåret tussar ihop sig eller regnar bort, att man sedan får lite leriga hästar är väl den lilla nackdelen, men en häst som rullar sig är i varje fall en nöjd häst!

Min häst går utan täcke för att hon helt enkelt inte behöver ett täcke. Som den nordsvensk/varmblod/arab-korsning hon är så klarar hon sig ganska bra, och jag insåg att det mest var för min bekvämlighet och tycke som hon hade täcke så jag tog helt enkelt av det. Givetvis får hon på sig täcke när det behövs, men i övrigt var det nog mest för att jag helt enkelt tycker det är snyggt.

Såhär leriga kan det dock resultera i att de blir...