Smärta

Det är ganska intressant det där. Smärta. Vad är egentligen smärta? Efter tre år på natur kan jag tala om för er att smärta, det är när smärtreceptorerna aktiveras och sedan bearbetas genom nerverna, vidare till ryggmärgen, via hjärnstammen och till sist hjärnbarken som i sin tur registrerar och upplever smärtan (det blev en snabbversion..). Det är den naturvetenskapliga synen på smärta. Men smärta är så mycket mer än så! Långvarig eller kronisk smärta ger även ett skadat psyke då det tär hårt att ha ont, att aldrig kunna slappna av, alltid vara på helspänn, det är jobbigt, tro mig!

Men kan man jämföra smärtor? Kan man säga att "hen har mer ont än vad jag har!"? Nej, det kan man inte. Smärta är individuellt, ingen annan kan uppleva samma smärta som du. Vissa har lättare att känna smärta, andra har svårare, men det betyder inte att man är klen för att man har lättare att känna smärta. Det kan finnas många förklaringar till det. För att dra ett exempel ur min egen situation.

De senaste fem åren har jag levt i kronisk smärta. I perioder har det varit så illa att jag blivit mer eller mindre sängliggande och endast kunnat äta näringsdrycker, andra perioder har det gått lättare och jag kunde leva ett något sånär vanligt liv. Jag tror inte att jag riktigt förstod hur ont jag faktiskt hade förrän det försvann. Från början fick jag ingenting, av läkarna fick jag höra att "lär dig leva med det" och "lär dig äta barnmat" osv. Men efter att jag kom till Lund fick jag en remiss till Smärtkliniken i Växjö och de gav mig medicin, ett tag åt jag upp mot 20 tabletter om dagen, bara för att ta mig upp ur sängen, kunna gå till skolan, kunna träffa mina kompisar, osv. Dessa hjälpte. Dels fick jag muskelavslappnande för att ta bort all spänningssmärta jag fick till följd av min TMJD, dels fick jag Gabapentin som är en epilepsimedicin som helt enkelt kopplade om nervsignalerna i hjärnan på mig. Det tog inte bort smärtan, men jag kunde inte känna den, om ni förstår vad jag menar. Ibland hjälpte inte ens detta och då fick jag äta Citodon, som är ett väldigt starkt smärtstillande preparat som man vanligtvis inte ger ungdomar. Mamma brukar kalla den "sitt-o-dåna" för man blir mer eller mindre hög av den, kroppen gör nämligen om det verksamma ämnet till morfin.

Nu i efterhand, när jag pratat med min läkare så har han sagt att jag är känsligare än de flesta inför smärta. Missförstå inte det här som att han säger att jag är klen, absolut inte! Nej, istället menar han att mina smärtreceptorer har arbetat så hårt under så lång tid att de är på helspänn dygnet runt och det går snabbare för mig att upptäcka smärta någonstans i kroppen.

Så smärta är inte alltid vad man tror att det är. Man ska aldrig jämföra sin egen smärta med någon annans. Bara för att någon annan har brutit två ben, betyder det inte att du inte har fruktansvärt ont även om du "bara" brutit ett ben.

Sommaren gick, hösten kom

För mindre än en vecka sedan var det sommar med varma dagar och lite kyligare kvällar. Sedan var det som att vända på en hand. Hösten kom brakande med all sin vilda kraft och nu är det regniga dagar och kalla nätter som präglar veckorna.
Visst kan det vara mysigt, när man sitter inne med en bok under sitt fluffiga täcke med en värmekudde som håller fötterna varma, höra regnet smattra mot taket och se katterna njuta av att vara inne!
När man däremot sedan ska gå ut och man inser att det regnar så kraftigt att det regnar igenom regnkläderna och stövlarna läcker in, då är det inte lika mysigt.
Nej, hösten är inte min grej, jag gillar våren. Varma dagar, mycket grönt, inga mygg ute än och det blir ljusare för var dag som går!

Men våren får jag nog tålmodigt vänta på ett tag till.

Åh. Hej igen, Smärta.

Hej igen, Smärta.
Så du har kommit smygande igen. Jag som trodde jag äntligen sluppit dig, men precis som alltid kommer du smygande i skuggorna och tar över mig första bästa chans du får. När ska du förstå att du inte är välkommen i mitt liv? När ska du förstå att det enda jag vill är att slippa undan dig? Slippa ha dig som sätter knivar i mina käkar, slippa ha dig som drämmer en hammare i huvudet på mig, slippa ha dig som drar ihop mina muskler i smärta, slippa ha dig som väcker mig om nätterna. Kan du inte förstå, att ingen vill ha dig? Jag vill kunna äta utan att tänka på ditt besök efteråt, jag vill kunna få en skön natts sömn i vetskap om att du inte kommer väcka mig, jag vill kunna göra vad jag vill utan att du ska hänga efter mig!
Men tro inte, kära Smärta, att jag kommer ge mig utan kamp. Jag kommer inte snällt lägga mig ner och vänta på att du ska ta över mitt liv igen. Jag har alldeles för många underbara människor som slåss för mig när mina ben viker sig av din tyngd. Människor som aldrig tvekar på att hjälpa mig bära den börda du lastar över mig. Människor som ger mig kraft att orka slåss tillbaka, slåss för min rätt att vara smärtfri!
Jag vet redan att du kommer vara en del av mig i resten av mitt liv, men det betyder inte att jag inte kommer slåss för att tämja dig. Så glöm inte det, Smärta, jag kommer inte låta dig ta över mig igen. Jag vägrar!
Jag kommer slåss, Smärta, och jag kommer slåss tills du önskar att en sådan sak som du aldrig existerat, jag tänker slåss tills mina ben viker sig och jag faller ner på knä, utan ork att resa mig. Och när det händer, har jag andra som kommer slåss åt mig och hjälpa mig på fötter igen tills jag orkar stå på egna ben.
Så lycka till, Smärta, lycka till.

Nystart!

Ibland behöver man lite nystarter här i livet, både stora och små. Därför kände jag nu att det var dags för en ny blogg!

Vem vet, kanske blir jag lite bättre på att blogga härifrån nu, det blev ju lite si och så på den gamla bloggen, har en hel del som händer i mitt liv för tillfället så blev inte så mycket över för bloggandet. Men nu hoppas jag på att kunna återta det igen!