Word of the day

"Allting är en evighet, tills det inte är en evighet längre"

Allsidigt träningspass á la häst!

Vill du träna bål, mage, armar, ben, nacke, vader och rygg? Då ska Du prova att ha en spruträdd, 600 kg kolikhäst som vägrar medicin!

Yes, det var så min natt såg ut, idag kan jag knappt röra mig.. Min lilla (lilla och lilla..) stackare fick kolik ikväll. När vi tog in hästarna för kvällen såg vi hur Larissa var lite hängig och när hon kom in i boxen började hon snurra och lägga sig ner och rulla sig vilket är säkra tecken på kolik, så det var bara att ta ut henne och gå och gå och gå. Larissa blev allt hängigare och när veterinären kom, och det gick på max tio minuter, så stapplade hon fram. 

Att det var kolik var det ingen som tvivlade på, men att få i min häst medicin och sond gick betydligt svårare än beräknat. Nog för att jag visste att min häst var spruträdd men det blir värre för var gång, vi fick i en spruta lugnande i blodet, men när hon inte reagerade på det skulle hon få en till. Veterinären hann bara få i kanylen så for Larissa i taket och då ramlade kanylen ut. Till slut fick veterinären inte komma nära utan jag fick plocka bort kanylen och ge henne lugnande via munnen, men det hjälpte fortfarande inte.

Medicinen var ca 50 ml uppdelat på tre sprutor och en spruta tar nog ändå ca 10 sekunder att få i. Larissa fortsatte vägra trots brems (en snöre runt mulen för att de ska tänka på något annat) och när jag säger vägra, så menar jag vägra! Hon var överallt och lyfte mig så jag hängde i bremsen utan någon fot i marken. Tillslut fick hon en spruta till i muskeln. Vid det här laget var Larissa så nerdrogad att vi la filtar omkring henne så hon inte skulle skrapa sig om hon la sig ner, och då och då fick vi knacka henne i huvudet för att väcka henne så hon inte ramlade i sömnen. Trots det vägrade hon sprutorna och for som en galning om veterinären kom när. Till och med veterinären sa att det var en av de envisaste hästarna hon varit med om. Lyckligtvis gav Larissa tillslut upp och bara frös, jag hade en brems om mulen och medicinerna trycktes i av veterinären. Sedan var hon så borta att hon inte brydde sig om att veterinären stack in en en och en halv meter slang ner i halsen på henne via näsborren. 

Lyckligtvis hade vi varit på rätt plats vid rätt tillfälle, kolik kan bli riktigt farligt, men Larissa är nu pigg igen, även om hon var lite borta pga sederingen i morse. Värre kan man säga om mig som flängt upp inatt för att titta till henne varannan timme, och idag protesterar mina muskler, varav en hel del jag inte ens visste jag hade! 

Det är nog bara en hästmänniska som kan förstå att det är så värt det!

Tillbaka på akuten..

Den här gången är det dock inte mig det gäller utan Elin. När vi skulle köra ner vatten till våra hästar så var vi tvungna att byta släp, men ingen av oss tänkte på att det gamla släpet var lastat med grus i bakre änden så släpet fick naturligtvis bakvikt och slog över. Dessvärre var Elins tumme i vägen och hamnade mellan släp och fyrhjuling. Så vår lördag spenderades på akuten. Slutresultat är en fraktur i tumspetsen, en fastsydd nagel och fem stygn. Precis när vi fått hem Pärlan (Elins häst) som varit på hästklinik i Slöinge i en vecka, så nu blir det tråkigt nog ingen ridning på ett bra tag..

Larissa fick tillbaka sin kompis!

Tillökning i familjen! Hittade två kattungar på loftet som mamman övergett, så vi gav dem till mormodern!

Mycket kan hända ...

... inom loppet av 30 timmar. Själv lyckades jag hamna på akuten två gånger och träffa läkaren i Lund en gång inom detta tidspann. Som jag nämnde i förra inlägget så svimmade jag i bussen i onsdags. I början trodde jag bara det var en smäll på ryggen och en smärre hjärnskakning. Dock fortsatte jag att "halvsvimma", jag blev så yr att allt svartnade och jag fick sätta mig ner för att inte ramla omkull, så på torsdagen fick jag tillslut åka in till vårdcentralen som kastade en blick på mig och skickade in mig i ett rum och sedan med rullstol upp till akuten. Där spenderade vi sedan fyra timmar med olika tester, blodprov, balanstester, EKG osv, men ingenting hittades så de skickade hem mig och sa att jag skulle komma tillbaka om jag fortfarande var yr om en vecka eller om jag svimmade igen.

Sedan i fredags morse så skulle vi åka till Lund, jag och Elin men när vi väl kommer fram till tågstationen visar det sig att vårt tåg var nästan en timme försenat vilket betyder att vi inte skulle hinna till läkaren i tid. Så vi fick låna Elins föräldrars bil och sedan körde pappa ner oss till Lund där vi kom precis i tid! Och där fick vi underbara nyheter! Jag är äntligen officiellt friskförklarad (mer eller mindre...)! Allting artar sig bra, nog för att jag fortfarande äter mediciner mot smärta, men det är lite knepigt det där. Grejen är att jag har ingenting som gör ont rent fysiskt, men fem år av kronisk smärta har lämnat psykiska ärr, så även om jag inte har något som gör ont så gör det ont. Det är ingenting jag kan göra något åt och smärtan är lika verklig som den alltid har varit men jag ska börja med något som kallas smärt-rehab, tydligen är det ganska svårt och kommer ta lång tid, men jag måste helt enkelt lära om min hjärna från grunden att jag inte har ont.
19 år gammal, är inne på mitt andra högkostnadskort och har troligtvis några år av smärtrehab framför mig. Yey...

Hur som hur, när vi kommer hem från Lund är jag fortfarande snurrig och mår illa och när jag återigen faller ihop på stallplanen så åker vi in direkt till akuten och där påbörjas raden av tester igen. De kunde utesluta epilepsi, fel på hjärtat och proppar i hjärnan. Har nu fått en remiss till att röntga hjärnan för att undersöka om det är det parasympatiska och sympatiska nervsystemet som snekopplar någonstans och leder till att jag svimmar. Det blir förmodligen någon gång de närmaste veckorna.

De små kattbebisarna! Ingen som vet någon som söker kattunge? :)

Lissan och jag lekte westernryttare för en dag, snygg som få, inte sant?

Och en, tråkigt nog, ganska välbekant syn numera. Som mamma uttryckte det: "Ja du din stackare, allt händer dig!" och nog har hon en poäng med det...

Höjden av klumpighet

Ja, nu har jag nog slagit rekord igen. Satt på bussen igår på väg hem från skolan, och i ena ögonblicket satt jag och halvsov på mitt säte och i nästa vaknar jag på golvet av smärta som strålar genom rygg och huvud och har blodsmak i munnen. På något vänster lyckas jag alltså somna och sedan ramla när busschauffören svänger och slår i både rygg och huvud och biter mig i tungan.

Resultatet av detta blev att jag knappt kan röra mig utan att min rygg protesterar och eventuellt en mindre hjärnskakning. Var både snurrig och mådde illa igår och hade ont i huvudet. Jag tycker inte att jag har riktigt så ont i huvudet som jag brukar ha vid mina hjärnskakningar men som Elin påpekade så går jag också på en ganska hög dos av smärtstillande på grund av mina käkar, så det säger egentligen inte så mycket.

Oh well, dagen får spenderas i sängen. Ikväll åker jag och Elin till Lund, läkarbesök på morgonen imorgon och ikväll tänkte vi passa på att besöka vår kompis som flyttat till Lund.

Word of the day

Good enough is never good enough.