Hundarna

Vissa människor har hundar som hobby, men för mig är hundar ett sätt att leva. Jag andas, går och tänker hundar, ingen plats på jorden är bättre än när jag får sitta hos dem. Jag älskar att träna med dem, att känna hur de ger sitt allra yttersta för att göra mig till lags och i gengäld ger jag detsamma. Jag älskar att lägga mig i soffan och titta på film och en efter in lägger sig hundarna hos mig och gosar in sig.

Ingen har torkat lika många tårar. Ingen har delat lika många skratt. Ingen har delat så många hemligheter med mig. Ingen har gett mig den trygghet som endast hundarna kan ge mig. Kanske låter jag lite dramatisk nu, men om ni är som jag så förstår ni vad jag menar. Det här är ingen överdrift, det är ingenting jag skriver bara för att. Detta är den nakna sanningen. Jag litar inte på människor, människor kan alltid försvinna, hundar gör inte det. En hund kan jag lita på att de finns där, och alltid kommer att finnas där, vad som än händer.

Hundarna är ingen hobby. Hundarna är ett liv.

Ajaj...

Ja, det känns som om vi inte gjort så mycket annat än farit fram och tillbaka till veterinären med Wilda den här sommaren. För att ha varit mer eller mindre frisk i elva år så kom allt samtidigt. Två gånger var vi inne för blodöra och ytterligare ett par gånger för ett elakartat fukteksem som inte ville ge med sig och därför krävde dubbel kur penicillin.

När vi var inne för fukteksemet sa till och med veterinären när hon rakat färdigt pälsen under örat, att Wilda var en ovanligt snäll hund och att hon tidigare inte sett någon med så allvarligt eksem som klarat av rakningen utan lugnande. Då Wilda tyvärr börjar bli lite till åren så försöker vi undvika lugnande. Hon fick det när hon var inne för blodöra och då slutade hon andas, vilket var en fruktansvärd känsla och jag tänkte "nu, nu dör hon". Veterinären pumpade dock igång andetagen och försäkrade mig om att det är en relativt vanlig biverkning, vilket dock inte gör den mindre otäck...

Nu är hon frisk igen i varje fall och det enda som finns kvar av dessa omtumlande veckor är ett ärr under ena örat där det inte växer någon päls, vilket är ett pris värt att betala för att se henne frisk igen!

Hoppsan, ofrivilligt sommaruppehåll...

Tjosan hoppsan!

Bloggen råkade visst få sig ett sommaruppehåll, men nu är den igång igen och jag ska återigen försöka bli bättre på att blogga!