tisdag 13 januari 2015

Smärtrehab

Yes, efter fem år av kronisk smärta har jag äntligen kommit in på smärtrehab vilket är underbart! Att höra människor som är i samma sits som jag med sjukvård som har sagt både det ena och andra som de gjorde med mig är väldigt skönt. Genom hela detta helvete med mina käkar har min familj och mina vänner varit guld värda, jag vet inte vad jag skulle göra utan dem! Men att träffa någon som är i samma sits är ändå skönt, hur mycket jag än förklarar för folk så går det aldrig att förstå till 100 % utan att ha varit i samma situation och dessa människorna har det. De vet exakt hur det är att inte se någon mening med att ens försöka, eller hur jobbigt det är att bråka med sjukvården, eller hur knäckande det är att få höra gång på gång att man bara är löjlig och att det sitter i huvudet tills man börjar tvivla på sig själv.

Från början trodde jag att vi var där för att lära oss av med smärta och lära oss att leva med det, men det är så mycket mer. Att få höra dem säga vissa saker är som om de har satt ord på mina känslor, ord jag aldrig själv kunnat få fram. De vet att det är en sorg som behöver bearbetas och som man måste gå igenom för att kunna gå framåt igen. De förstår hur förändrad man blir av det hela och att ingen går igenom allt detta och fortfarande är samma person, det är fysiskt omöjligt. De vet hur mycket stryk psyket tar av att må dåligt, och det kan jag säga att det är mycket!! Istället för att jobba med det fysiska i våra smärtor fokuserar de mycket mer på det psykiska i bearbetning, utbyte av erfarenheter, stöd och hjälp och det är otroligt skönt!

Precis kommit hem från min andra dag och jag är väldigt positiv till allt detta. Är helt slut när dagen är över och jag kommer hem för nog tär det på en. Det här är en jobbig process och kommer så vara hela vägen. Vi ska inte bara leva med våra smärtor, vi ska kontrollera och skapa en identitet som inte har med smärtan att göra. Och som läkarna där säger; vi kommer må sämre, mycket sämre innan det vänder och bara går uppåt (mer eller mindre...) men det kommer inte vara lätt. Vi ska bryta något som följt oss och påverkat oss i flera år, och som fortfarande följer oss och påverkar oss. Så låt oss bara hoppas att detta hjälper...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar