Jag hatar den. Jag hatar att ha den hängande över mig som ett tungt töcken som sveper in mig i sin dimma. När jag var på smärtrehab sa de att man ofta blir trött av att ha ont men att det ofta beror dels på att smärta är utmattande och dels på att man får svårt att somna och behålla sömnen. Jag har inte det problemet, mitt problem är tvärtom; jag kan inte hålla mig vaken. Vad jag än gör så är jag alltid lika trött.
Jag har blivit tillsagd att ha rutiner, äta mer frukt och grönt, dricka blutsaft, äta extra vitaminer, tvinga mig själv att hålla mig vaken en hel dag från morgon till kväll, gå och lägga mig vid samma tid och kliva upp samma tid, jag är ute, jag rör på mig, jag har kvällsrutiner och dagsrutiner, jag har tagit blodprov och fasat ut mina smärtmediciner men ingenting hjälper! Blodproven visar ingenting, inte minsta lilla utslag på att jag saknar någon vitamin eller nåt sånt.
Vi pratar inte om att jag bara dåsar lite eller känner mig lite sömnig för att jag sovit dåligt. Nej, vi pratar snarare att jag kan inte vara ute och rida en lugn runda i skogen utan att dåsa till på hästryggen, busschaufförer har väckt mig otaliga gånger.
Det är inte så att jag blir helt paralyserad av det, jag gör saker ändå, jag kämpar emot min trötthet. Jag låter den inte ta över mitt liv så att jag varken kan jobba eller vara i stallet eller gå ut med hunden osv, men det är ändå jobbigt att alltid vara så fruktansvärt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar