Smärta

Det är ganska intressant det där. Smärta. Vad är egentligen smärta? Efter tre år på natur kan jag tala om för er att smärta, det är när smärtreceptorerna aktiveras och sedan bearbetas genom nerverna, vidare till ryggmärgen, via hjärnstammen och till sist hjärnbarken som i sin tur registrerar och upplever smärtan (det blev en snabbversion..). Det är den naturvetenskapliga synen på smärta. Men smärta är så mycket mer än så! Långvarig eller kronisk smärta ger även ett skadat psyke då det tär hårt att ha ont, att aldrig kunna slappna av, alltid vara på helspänn, det är jobbigt, tro mig!

Men kan man jämföra smärtor? Kan man säga att "hen har mer ont än vad jag har!"? Nej, det kan man inte. Smärta är individuellt, ingen annan kan uppleva samma smärta som du. Vissa har lättare att känna smärta, andra har svårare, men det betyder inte att man är klen för att man har lättare att känna smärta. Det kan finnas många förklaringar till det. För att dra ett exempel ur min egen situation.

De senaste fem åren har jag levt i kronisk smärta. I perioder har det varit så illa att jag blivit mer eller mindre sängliggande och endast kunnat äta näringsdrycker, andra perioder har det gått lättare och jag kunde leva ett något sånär vanligt liv. Jag tror inte att jag riktigt förstod hur ont jag faktiskt hade förrän det försvann. Från början fick jag ingenting, av läkarna fick jag höra att "lär dig leva med det" och "lär dig äta barnmat" osv. Men efter att jag kom till Lund fick jag en remiss till Smärtkliniken i Växjö och de gav mig medicin, ett tag åt jag upp mot 20 tabletter om dagen, bara för att ta mig upp ur sängen, kunna gå till skolan, kunna träffa mina kompisar, osv. Dessa hjälpte. Dels fick jag muskelavslappnande för att ta bort all spänningssmärta jag fick till följd av min TMJD, dels fick jag Gabapentin som är en epilepsimedicin som helt enkelt kopplade om nervsignalerna i hjärnan på mig. Det tog inte bort smärtan, men jag kunde inte känna den, om ni förstår vad jag menar. Ibland hjälpte inte ens detta och då fick jag äta Citodon, som är ett väldigt starkt smärtstillande preparat som man vanligtvis inte ger ungdomar. Mamma brukar kalla den "sitt-o-dåna" för man blir mer eller mindre hög av den, kroppen gör nämligen om det verksamma ämnet till morfin.

Nu i efterhand, när jag pratat med min läkare så har han sagt att jag är känsligare än de flesta inför smärta. Missförstå inte det här som att han säger att jag är klen, absolut inte! Nej, istället menar han att mina smärtreceptorer har arbetat så hårt under så lång tid att de är på helspänn dygnet runt och det går snabbare för mig att upptäcka smärta någonstans i kroppen.

Så smärta är inte alltid vad man tror att det är. Man ska aldrig jämföra sin egen smärta med någon annans. Bara för att någon annan har brutit två ben, betyder det inte att du inte har fruktansvärt ont även om du "bara" brutit ett ben.