Allsidigt träningspass á la häst!

Vill du träna bål, mage, armar, ben, nacke, vader och rygg? Då ska Du prova att ha en spruträdd, 600 kg kolikhäst som vägrar medicin!

Yes, det var så min natt såg ut, idag kan jag knappt röra mig.. Min lilla (lilla och lilla..) stackare fick kolik ikväll. När vi tog in hästarna för kvällen såg vi hur Larissa var lite hängig och när hon kom in i boxen började hon snurra och lägga sig ner och rulla sig vilket är säkra tecken på kolik, så det var bara att ta ut henne och gå och gå och gå. Larissa blev allt hängigare och när veterinären kom, och det gick på max tio minuter, så stapplade hon fram. 

Att det var kolik var det ingen som tvivlade på, men att få i min häst medicin och sond gick betydligt svårare än beräknat. Nog för att jag visste att min häst var spruträdd men det blir värre för var gång, vi fick i en spruta lugnande i blodet, men när hon inte reagerade på det skulle hon få en till. Veterinären hann bara få i kanylen så for Larissa i taket och då ramlade kanylen ut. Till slut fick veterinären inte komma nära utan jag fick plocka bort kanylen och ge henne lugnande via munnen, men det hjälpte fortfarande inte.

Medicinen var ca 50 ml uppdelat på tre sprutor och en spruta tar nog ändå ca 10 sekunder att få i. Larissa fortsatte vägra trots brems (en snöre runt mulen för att de ska tänka på något annat) och när jag säger vägra, så menar jag vägra! Hon var överallt och lyfte mig så jag hängde i bremsen utan någon fot i marken. Tillslut fick hon en spruta till i muskeln. Vid det här laget var Larissa så nerdrogad att vi la filtar omkring henne så hon inte skulle skrapa sig om hon la sig ner, och då och då fick vi knacka henne i huvudet för att väcka henne så hon inte ramlade i sömnen. Trots det vägrade hon sprutorna och for som en galning om veterinären kom när. Till och med veterinären sa att det var en av de envisaste hästarna hon varit med om. Lyckligtvis gav Larissa tillslut upp och bara frös, jag hade en brems om mulen och medicinerna trycktes i av veterinären. Sedan var hon så borta att hon inte brydde sig om att veterinären stack in en en och en halv meter slang ner i halsen på henne via näsborren. 

Lyckligtvis hade vi varit på rätt plats vid rätt tillfälle, kolik kan bli riktigt farligt, men Larissa är nu pigg igen, även om hon var lite borta pga sederingen i morse. Värre kan man säga om mig som flängt upp inatt för att titta till henne varannan timme, och idag protesterar mina muskler, varav en hel del jag inte ens visste jag hade! 

Det är nog bara en hästmänniska som kan förstå att det är så värt det!