Ja, det känns som om vi inte gjort så mycket annat än farit fram och tillbaka till veterinären med Wilda den här sommaren. För att ha varit mer eller mindre frisk i elva år så kom allt samtidigt. Två gånger var vi inne för blodöra och ytterligare ett par gånger för ett elakartat fukteksem som inte ville ge med sig och därför krävde dubbel kur penicillin.
När vi var inne för fukteksemet sa till och med veterinären när hon rakat färdigt pälsen under örat, att Wilda var en ovanligt snäll hund och att hon tidigare inte sett någon med så allvarligt eksem som klarat av rakningen utan lugnande. Då Wilda tyvärr börjar bli lite till åren så försöker vi undvika lugnande. Hon fick det när hon var inne för blodöra och då slutade hon andas, vilket var en fruktansvärd känsla och jag tänkte "nu, nu dör hon". Veterinären pumpade dock igång andetagen och försäkrade mig om att det är en relativt vanlig biverkning, vilket dock inte gör den mindre otäck...
Nu är hon frisk igen i varje fall och det enda som finns kvar av dessa omtumlande veckor är ett ärr under ena örat där det inte växer någon päls, vilket är ett pris värt att betala för att se henne frisk igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar